Det är inte konstigt att du blir nervös...

Att sjunga är intimt och sårbart. Så är det för alla, men en del sångare klarar av att stanna kvar i det jobbiga och att lyssna inåt för arbeta igenom det. Andra sångare klarar det inte. Att visa sig sårbar känns provocerande för dem, de tål inte sårbarhet och sätter sig emot. Det gör för ont när sång är naket, så de gör sång till en tävling där de ska "vinna".

De förespråkar gärna att "vara sig själv" men egentligen är det tomma ord. Hur konstigt det än kan låta vill de inte använda någon teknik som skulle göra deras sång friare och skönare, för frihet i rösten går bara att få när man släpper kontrollen och gör sig sårbar. Det skulle få hela deras jag att rasa. Därför vill de hellre spänna sig.

De har byggt ett falskt jag av ytliga idéer. På samma sätt skapar de en falsk idé om dig och din röst. De får fel uppfattning när de hör dig, för de är inte intresserade av några djupare anledningar till de val du gör i din sång. Istället försöker de tala om för dig vem du är, som om de visste bättre än du själv.

Som sångpedagog anser jag inte att man behöver "arbeta med rösten" för att sjunga bra. Att arbeta, att jobba, att öva leder till spänningar som staplas på spänningar, ett torn av spänningar man måste kämpa för att upprätthålla. Det kan till och med dämpa och förvränga en naturligt levande och uttrycksfull röst. Jag anser att man automatiskt sjunger bra när man slutar anstränga sig. Rösten är ett så fantastiskt instrument av naturen, och ditt riktiga jag finns under spänningarna, en unik skapelse. Skala bort olika spänningar så finns din riktiga röst där under. Fri som ett rinnande vatten.

Du har inte potential; du är redan framme. Ordet "potential" insinuerar att problem ska lösas med revolutionerande supertrix!! Brister, svagheter och fel ska fixas!!!!! Vadå... vilka fel? Du ska inte fixas, du ska respekteras.

I varje publik finns personer som får självförtroende av att leta fel i andras röster. Sjung inte för att göra dem nöjda. Det går inte, för de är inte intresserade av verkligheten. De är i sin fulla rätt att tycka och känna som de gör, men om de börjar förklara för dig vem du är med tyngd och desperat auktoritet i ögonen, kan du säga: "Se där 🙂 Så tycker inte jag."