Andas du ytligt? Gör så här för att ändra det

Andningen styrs i hög grad av känslor och uttrycker hur vi mår. Ytlig andning är att andas snabbt och ytligt med axlarna och bröstet. Rädsla, stress eller ångest har aktiverat kamp-eller-flykt-systemet (sympatiska nervsystemet) som förberett kroppen på att möta ett hot. Ytlig andning talar alltså om att sång är ett hot för oss.

Djupandning är att andas långsamt hela vägen in i revben, rygg och ned i magen. Det slår av stressreaktionen genom att aktivera lugn-och-ro-systemet (parasympatiska nervsystemet). Genast känner man sig lugnad, lättad och avspänd.

Att sucka är bästa vägen till djupandning. Suckar har en mycket djup funktion. De signalerar en övergång mellan två tillstånd; från anspänning till trygghet. Uppdämda känslor släpper och man kan acceptera och gå vidare.

Prova: Gör en lång inandning och släpp sedan taget. En suck är tung och all luft släpps ut på en gång. Den är inte forcerad, man pressar inte ut luften, utan det är som en sten som sjunker till botten av en sjö. Tänk att du ger upp, överlämnar. Låt sedan kroppen sucka av lättnad. Det är tungt och känns som att falla.

Att hyperventilera är att andas djupt men för snabbt. Kroppen kommer i obalans och man blir yr eller andfådd. Att andas djupt är bra, men man måste lyssna på kroppen. Den signalerar när det är dags att andas in och dags att andas ut. Lyssna inåt efter signalerna. Styr inte, sakta ned. Lita på att kroppen vet saker du inte vet och att den försöker lära dig något.

Tecken på att man djupandas:
Mage, revben och rygg expanderar utåt när man andas in.
Mage och revben sjunker in när man andas ut.
Det känns som att andas från mitten av kroppen - inte bara upptill eller nedtill:

illustration: Camilla Strandberg

Testa att långsamt andas in i hela ryggen, för där sitter den mesta lungvävnaden.

Att jobba med sång är att jobba med andning och därför är sång stresshantering. Man lär sig lita på sig själv och sin rätt att må bra.

Skål (i kaffe),